Jag har alltid varit oerhört fascinerad av konst och framförallt Parisbohemernas banbrytande konst under 1920-talets början. det var då dadaisterna experimenterade med den moderna konstens föregångare. Kiki var modellen på allas läppar. Hon satt för alla kända konstnärer som; Krogh, Picasso, Soutine och fotografen Man Ray som hon även kom att ha ett förhållande med. Kiki hade en oerhört fascinerande karaktär och jag har läst om henne och hennes liv och studerat de bilder där hon stått som modell, såväl oljemålningar, som blyertsteckningar och fotografier.
Jag älskar det där fotot Man Ray tog av henne där han målat f-klavar på hennes ryggtavla och hennes kurviga kropp tog gestalten av en mänsklig fiol. Det var därför jag blev överlycklig när jag av en slump vandrade in på en Man Ray-utställning när jag besökte Paul Getty Museum när jag var i Los Angeles sist. Original foton av Man Ray och även detta älskade foto av Kiki som en mänsklig fiol. Helt fantastiskt. Och det kända verket av Marcel Duchamps; en urinoar som Man Ray fotograferat fanns också med på utställningen.
Det var totalt overkligt att se dessa originalverk av de konstnärsikoner som jag beundrat mest. Det var totalt oväntat att jag skulle få vara med om denna fantastiska upplevelse. Helt oplanerat. Det var troligtvis därför jag upplevde det som en gåva från ovan. Visst hade jag kunnat åka till Paris och beskådat dessa fantastiska foton där men när jag överrumplades av dessa fantastiska bilder och var totalt oförberedd så översvämmades jag av en overklighetskänsla och en salighet som är svår att beskriva. Det kan enklast förklaras genom ett Mjau 🙂