Alla som vet vad den blogg handlar om och som känner mig för vad jag skriver om, känner väl till att jag är en film- och vinälskare. När detta går att kombinera kommer naturligtvis allt till sin rätt. Här handlade det härom kvällen om ett dambesök och lite vindrickande till den klassiska filmen Borta med Vinden. Ja, denna har jag sett många gånger och alltid är den faktiskt lika bra. Den har liksom kvalitet som ett riktigt fint årgångsvin. Naturligtvis var jag ju tvungen att förbereda lite inför kvällen. Ja, du vet som att städa ungkarlslyan så den ser lite representativ ut. Egentligen gjorde jag mig massor av arbete, som sedan skulle visa sig vara helt i onödan.
Här gick jag och väntade och väntade, men inte dök det upp något besök inte. Jag började dricka vinet själv och slog på TV:n. Det var liksom två timmar efter det att jag korkat upp. Jag tyckte dock denna gång inte alls att denna film höll någon bra kvalitet. Kanske var det min sinnesstämning då jag rakt av hade blivit blåst på träffen. Kanske var det att min syn blivit suddig av vindrickandet. Ja, vad vet jag. Hur som helst tycker jag att det är ett jäkla sätt att inte höra av sig när det sker någon förändring. Detta är ju något som alla människor vet att man ska göra. Jag menar, man känner sig så liten och obetydlig.
Har min stolthet fått sig en törn?
Ja, som alla vet så är jag ju en kaxig person som säger vad jag tycker och menar det jag säger. Nu undrar väl alla om min stolthet fått sig en spricka i den tåliga fasaden, men så är det inte alls. Adelkatten är alltid på språng efter nya äventyr och väntar på nästa händelse i livet. Jag får dock innerligt hoppas att den inte blir lika negativ som den här sista var. Ja, lite fick jag ju ut i alla fall. Jag fick i mig allt mitt goda vin helt på egen hand, och sedan resulterade ju det givetvis i en kraftig skallebang dagen efter. Så är livet. Det som inte finns i flaskan när du dricker, det får finnas i huvudet dagen efter.